Primal Carnage: Evolution
Att ge sig i kast med ett spel där tungt beväpnade legoknektar möter blodtörstiga dinosaurier i ett asymmetriskt multiplayer-kaos borde i teorin vara det roligaste som finns. Konceptet är så klockrent att man nästan kan känna lukten av krut rök och forntida sumpgas bara man hör titeln. Men som vi alla vet räcker det inte alltid med en fantastisk premiss för att nå hela vägen till spelhimlen. När Circle 5 Publishing rullade ut Primal Carnage: Evolution. En rejäl remaster och uppdatering av 2015 års Primal Carnage: Extinction var förväntningarna en mix av nostalgisk förhoppning och sund skepsis. Frågan vi ställde oss var enkel. Har utvecklarna lyckats slipa bort det gamla skräpet och leverera den definitiva dinodödarmatchen eller sitter vi fortfarande fast i samma gamla klumpiga spelmekanik från förr? Svaret ligger någonstans mittemellan. Inbäddat i en hel del charm. En gnutta frustration och ett otroligt högt underhållningsvärde om man tar det för vad det är. För den som mis...
